Dumlédagen
Självmordsstatistiken gick upp med 50% den här veckan, och jag har en känsla av att det kan bero på att jag denna vecka har gjort mig själv tvungen till att ta alla titlar på Gustavs blogg, och skriva ett eget inlägg med samma titel, vilket har resulterat i en rad, så in i norden dryga och ointressanta, inlägg.
Temaveckan är slut och här kommer därför ett inlägg av helt motsatt typ:
När jag hade namnsdag för ett tag sen - Vilhelm - så fick jag av mina kära morföräldrar en påse:
Spännande tänkte jag, jag som bara har smakat original. Den nya möjligheten att fritt kunna välja mellan Original, Liquorice och Orange-mango var för stor för en människa att behärska. Därför bestämde jag mig för att bara öppna lite i hörnet, ta bort syn-sinnets automatiska urval, och låta ödet välja vilken smak som skulle kittla mina smaklökar de framtida 20 sekunderna.
Viktigt att veta innan jag fortsätter är att jag avskydde Orange-mango-smaken, och därför inte åt denna.
När jag igår kände mig lite sugen på en dumlé-kola, gjorde jag som den tidigare bestämda planen och tog upp en
godisbit på måfå. Det var en:
Attans otur tänkte jag. Jag gör ett nytt försök, och efter lite grävande öppnar jag handen och för att avslöja dess innehåll:
"Jaha, jag försöker väl en gång till då" och stoppar åter igen ner handen och tar upp två kolor. "Haha, den här gången så måste det ju i alla fall inte vara...":
Och förbannelsen var lagd. Jag skyndar efter en till:
Med skakande hand tar jag långsamt fram åter en till:
Bingo!
Senare samma dag blir jag sugen på en till Dumlé-kola.
Jag går in i mitt rum, och tänker för mig själv att nu borde alla förbenade Orange-mango-dumlé vara slut. Döm av min förvåning när jag insåg vad det var för något jag hade fiskat upp ur min påse om inte:
Inte en gång till! För att inte chansa den här gången så tar jag två. Och...
Sinnesstämningen skiftade till den mer irriterade arten. Och jag dyker efter en till:
En gång till:
Yes! Godisen äts, som ni ser, upp och Anton går ifrån rummet, nöjd med, vad för honom känns som en seger.
Men jag blir sugen på en tredje dumlé-godis.
Jag ville inte bli sugen på en till dumlé-godis.
Nu borde det vara slut på Orange-mango-asen!
Ve!
Jag känner på påsen... tre stycken kvar inte kan jag ha en sådan otur att nästa är en...
Förvånansvärt vant tar jag fram en till direkt:
En kvar! Måtte detta vara en:
VIKTIGT!
Ingen oskyldig dumlé-bit kom till skada under the making of this inlägg.
Temaveckan är slut och här kommer därför ett inlägg av helt motsatt typ:
När jag hade namnsdag för ett tag sen - Vilhelm - så fick jag av mina kära morföräldrar en påse:
Spännande tänkte jag, jag som bara har smakat original. Den nya möjligheten att fritt kunna välja mellan Original, Liquorice och Orange-mango var för stor för en människa att behärska. Därför bestämde jag mig för att bara öppna lite i hörnet, ta bort syn-sinnets automatiska urval, och låta ödet välja vilken smak som skulle kittla mina smaklökar de framtida 20 sekunderna.
Viktigt att veta innan jag fortsätter är att jag avskydde Orange-mango-smaken, och därför inte åt denna.
När jag igår kände mig lite sugen på en dumlé-kola, gjorde jag som den tidigare bestämda planen och tog upp en
godisbit på måfå. Det var en:
Attans otur tänkte jag. Jag gör ett nytt försök, och efter lite grävande öppnar jag handen och för att avslöja dess innehåll:
"Jaha, jag försöker väl en gång till då" och stoppar åter igen ner handen och tar upp två kolor. "Haha, den här gången så måste det ju i alla fall inte vara...":
Och förbannelsen var lagd. Jag skyndar efter en till:
Med skakande hand tar jag långsamt fram åter en till:
Bingo!
Senare samma dag blir jag sugen på en till Dumlé-kola.
Jag går in i mitt rum, och tänker för mig själv att nu borde alla förbenade Orange-mango-dumlé vara slut. Döm av min förvåning när jag insåg vad det var för något jag hade fiskat upp ur min påse om inte:
Inte en gång till! För att inte chansa den här gången så tar jag två. Och...
Sinnesstämningen skiftade till den mer irriterade arten. Och jag dyker efter en till:
En gång till:
Yes! Godisen äts, som ni ser, upp och Anton går ifrån rummet, nöjd med, vad för honom känns som en seger.
Men jag blir sugen på en tredje dumlé-godis.
Jag ville inte bli sugen på en till dumlé-godis.
Nu borde det vara slut på Orange-mango-asen!
Ve!
Jag känner på påsen... tre stycken kvar inte kan jag ha en sådan otur att nästa är en...
Förvånansvärt vant tar jag fram en till direkt:
En kvar! Måtte detta vara en:
Denna ska snart avnjutas.
VIKTIGT!
Jag vill garantera alla läsare att ingen dumlé-bit användes i två bilder, förutom stjärnan liquorice-dumlé, efter som att den hann ätas upp innan den kunde fotas.
Ingen oskyldig dumlé-bit kom till skada under the making of this inlägg.
Peace!
Kommentarer
Postat av: Gustav
Du menar till skillnad mot dina vanliga odryga och intressanta inlägg som det här till exempel...
Trackback
