Uppfartens grus knastrade under hans tunga birkenstock, medan han gick mot cementupphöjningen framför dörren, som skulle likna någon form av trappa. Han lyfte sin hand ur fickan, förde den mot handtaget och slöt sina fingrar kring det iskalla stålstycket. Om inte annat så blir det i alla fall att undslippa regnet, tänkte han. Han vred långsamt ner handtaget. Fortsatte ända tills det tog stopp, trots att det metalliska klicket redan hade hörts halvvägs.
   Dörren gled upp och blottade en rektangulär, grå, farstu. Skorna låg i samma kaos som en barnfamilj men storleken på dem visade att så var inte fallet. Han fortsatte in i rummet bredvid, köket, där han fann gossen. Gammal nog att ha fått lära känna myndigheten i ett fåtal månader. Skrivandes ett blogginlägg där han mördar sig själv, något som läsarna inte kommer att förstå förrens ungefär nu. Tråkigt att han inte kommer att kunna hinna skriva klart, utan tvingas att sluta skriva någon gång mitt i en menitr5y67huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu